Jag är inte en inspiration

Det är sant, jag är inte en inspiration. Jag är inte här för att motivera eller inspirera dig, jag är här för att sporra och peppa mig själv. Det är heller inte en blogg för viktminskning eller en blogg för träningshetsare, inga före och efter-bilder kommer att dyka upp och jag kommer definitivt inte att tipsa om nyttigt godis. Ät vad du vill och träna om du har lust. Det är inte min (eller samhällets) sak att avgöra vad du ska må bra av.

Jag är här för att redovisa mina resultat, för att jag ska bli manad att fortsätta. Varför då skriva i en öppen blogg kan man undra, helt enkelt för att sätta lite press på mig själv och för att jag tycker om att skriva. Vill nån göra som jag, varsågod. Vill man inte så låter man bli.

Så vem är jag? Jag är en ytterst vanlig person som passar in i den klassiska ”Svensson-personen”. Jag är 38 år, gift och har två barn, sonen är drygt 2 år och dottern är drygt 9 veckor. Men det ska inte handla om dom, det ska handla om mig.

Efter att mitt första barn föddes bestod dagarna mest av mamma-fikor, play dates och godisätande. Vilket inte är fel på något sätt men jag kände att min kropp inte orkade med det jag ville. Så jag började springa. Jag, som aldrig förstått varför folk sprang utan att vara jagade, började springa.

Jag satte upp ett delmål på 5 km och ett slutmål på 10 km. Planen var att klara dessa mål på Vårruset och Tjejmilen. Vilket jag faktiskt gjorde. Det var en fantastisk känsla, att springa i mål efter att ha lyckats nå ett mål. Det var något helt nytt för mig och den känslan skapade mersmak.

Till min hjälp hade jag en stöttande och peppande make, en pulsklocka, appen C25K och en jävla massa pannben. Jag är nämligen en latmask av rang och det känns inte alltid motiverande att ge sig ut för att stånka fram i spåren och få skavsår. Men det är då det gäller ett komma ihåg känslan efteråt, när belöningscentrat drar igång och man känner sig fucking fab medan svetten rinner. Den känslan.

Men så blev jag gravid igen. Dagen efter att jag anmält mig till (förra) årets tjejmil fick jag reda på att jag var gravid. Det var inte riktigt planen.
Planen var att jag skulle springa mina lopp och klara mitt nya mål, en halvmara och gravid skulle jag bli till hösten, när lopp och uppsatta mål var avklarade. Nu blev det inte så, utan det blev istället en förlossning till hösten och vår dotter föddes i mitten på Oktober.

Nu är jag tillbaka på ruta ett. Jag har inte rört på mig annat än i förflyttningssyfte under detta året. Motionen och styrkan som jag arbetat upp är borta och jag får börja om från början och det är just det som denna blogg kommer att handla om.

Min träning för att få en stark och uthållig kropp. På mitt vis. Jag är inget proffs, jag gör saker som passar mig, på mitt sätt. Det är kanske inte det mest effektiva eller snabbaste sättet, men jag har gott om tid.
Jag tävlar inte med någon annan än mig själv.

Välkomna!

Annonser

2 thoughts on “Jag är inte en inspiration

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s